14. apr, 2022

Text

Imorgon, 15 april, fyller min älskade Nika 11 år. Hon är fortfarande glad och pigg och det bästa hon vet är när vi tar bilen till skogen, och går långa promenader. Denna underbara tik är mitt stöd, mitt hjärta, en snällare, vänligare och mysigare tik får man leta efter. 

Hon har visat sig ovärderlig i min flock under alla dom år hon bott hos mig. Som ettåring bröt hon ett mycket spänt läge mellan två vuxna hanar, som råkat hamna nos mot nos och hittade inte någon väg ur detta oavsiktliga läge. Nika medlade, kom underifrån och gick rent fysiskt emellan, och jag stod och bara gapade. 

Hon ger alla morgontvätt  varje dag, valpar, vuxna och hanar. Leker med dom unga, samtidigt som hon fostrar dom med van och lugn tass. Hon bryter lek när det börjar gå över styr och hon älskar att krypa upp i mitt knä på kvällarna och mysa. 

Tyvärr blev det inte några avkommor att avla vidare på efter henne, hennes mentalitet önskar jag alla att leva med. Även om jag måste erkänna att jag egentligen tycker att en Pem tik, ska ha lite mer "krut" i sig. Men om alla hade det, så skulle vi alla få kämpa med våra flockar. 😉

Utställningar har hon tyckt om, man får ju godis!! Och hon tycker verkligen om när vi två gör något tillsammans. Vi var på en handlingskurs en gång, och då sa den instruktören att jag borde kunna visa henne endast genom att röra på ögonen! Vi har varit ett grymt team och haft så mycket roligt tillsammans. 

Jag hoppas jag får ha kvar henne länge än, även om jag är realist och inser att det kanske inte blir så. Men, vi njutar av varje dag och ser fram emot varje promenad, framför allt dom i skogen där vi trivs bäst båda två.