24. aug, 2022

Skogen är bäst

Idag var vi tillbaka på vårt favvoställe. Det är i Agnbäck, precis utanför Kungsäter. Fina vandringsvägar, underbar natur och stilla och lugnt. Det är många som åker dit för vandring, cykling, grilla i fina iordninggjorda grillplatser och bara ta det lugnt. Jag och hundarna försöker åka dit när det inte är så många andra där, för vi vill vara själva så att hundarna kan gå lösa.

Det är något som jag tänkt på mycket den sista tiden. Att ha lösa hundar är ingen självklarhet, det är ett privilegium som man får jobba lite för. Det finns mycket som är skört i naturen och det är superviktigt att respektera det. Det är lika viktigt att respektera att det finns människor som är rädda för hundar, hundar som är rädda för andra hundar och människor som inte förstår att man kan ha koll på sina hundar, och därför blir irriterade eller frustrerade. 

Jag tycker att det är det viktigaste som finns, att mina hundar ska få röra sig fritt i skog och mark. Det är viktigt för deras utveckling av muskler som unga och sen för att dom ska hålla sig i form genom livet.  Dessutom tycker dom ju självklart att det är riktigt roligt att springa lösa i skogen, ser ju hur Tess far fram och älskar det. 

Men, det innebär att man måste ha fullständig kontroll. Det är tydligen många som tror att det inte går, men min erfarenhet är att det går utmärkt bra. Det handlar om en ömsesidig respekt, förtroende och faktiskt, lydnad. För ett antal år sen fick jag en valp med hörselnedsättning. Då kom ju frågan upp, hur jag skulle kunna nå henne när hon kom en bit ifrån mig. Sen dess har jag alla mina hundar intränade på en väldigt gäll visselpipa. När jag blåser i den, vänder alla, bokstavligt på en femöring, oavsett vad som står framför dom. Jag har innan bara ropat, men upplever att denna pipan är bättre, då den bara används i såna situationer och den betyder: Kom hit, NU! Och det gör dom gladeligen, för då vet dom att det är ett av dom mycket sällsynta tillfällen som jag använder godis. Jag har stoppat dom på älgar, rådjur, harar, andra hundar, människor och fåglar. Självklart är dom aldrig heller utom synhåll för mig, och under hela våren har jag dom riktigt nära och är mycket uppmärksam.

Jag har haft många Pem genom livet, en del med lite större drift en andra att springa efter sånt som rör sig. Men jag har aldrig haft en Pem som jagat eller stört andra djur i naturen. Vi har allemansrätt i Sverige, något som vi måste vara stolta över och respektera. Så om man inte kan lita på sin hund, ha den kopplad. Om man ska börja med en valp, träna den rätt, så att den kan springa lös. 

Det finns många hundar som går större delen av sitt liv på asfalt, kopplade och kanske drar i kopplet och gör utfall mot andra hundar. Då har man en hund som för det första har alldeles för mycket stresshormon i kroppen, och som sliter på sin kropp på ett onaturligt sätt. Att få röra sig fritt, låta kroppen jobba på naturligt, kan bara ske när man springer lös eller kan gå i koppel utan att dra och göra utfall. 

För mig är det viktigt att hundarna får den träning dom behöver för att må bra i hela livet. Jag tänker på vad Suzanne på Bobygs Hundrehab sa, att det är bättre att träna innan en skada, än att behöva gå på rehab för att hunden är skadad. Jag försöker verkligen åka till skogen flera gånger i veckan och dom andra dagarna gå på power walks, snabba promender i koppel utan att stanna. Det stärker flocken och det tränar dom att trava längre sträckor. Dessutom åker vi ju så ofta vi kan till Bobygds Hundrehab. Där får Tess träna sina muskler och sin koordination och i hennes fall, koncentrationen.